brinde

Älvdalska

Substantiv

brinde m

• uttal: brɪnːdɛ

1. älg

   Etymologi: Jämför jämtska brinde/brinne m id., litauiska bredis "älg"; lettiska breedis id. Mesappierna, ett urgammalt folk i Italien, kallade hjorten brend, enligt Snidas: ”βρένδον γὰρ ϰαλούσι τὴν ἐλαφονΜεσαππιοι”. I den fornfranska djurfabeln omtalas brichemer m "hjort", vilket ord utan tvivel härmed är besläktat.

   Sammansättningar: brindkåv, brindtjyr