bril

Afrikaans

Substantiv

bril (plural: brille, diminutiv: brilletjie)

1. (par) glasögon, två linser avsedda att bäras framför ögonen för att korrigera synfel

Frisiska

Substantiv

Böjningar av bril	Singular	Plural
utrum
Nominativ	bril	brillen

bril u

• uttal: brɪl

1. (par) glasögon, två linser avsedda att bäras framför ögonen för att korrigera synfel

   Besläktade ord: brilje, brilledoaze, brilleglês, brillekoker, brillemontuer, briltsje

   Sammansättningar: dûkbril, knypbril, laskbril, lêsbril, sinnebril, sniebril, stofbril, ûlebril

2. toalettsits

   Synonymer: húskebril

Nederländska

Substantiv

Böjningar av bril	Singular	Plural
maskulinum
Nominativ	bril	brillen

bril

• uttal: brɪlⓘ

1. (par) glasögon, två linser avsedda att bäras framför ögonen för att korrigera synfel