brakk

Bokmål

Adjektiv

brakk

1. bräckt (halvt sött och salt)
2. (jordbruk) i träda

Substantiv

Böjningar av brakk	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brakk	brakken	brakker	brakkene
Genitiv	brakks	brakkens	brakkers	brakkenes

brakk m

1. (jordbruk) träda; tillstånd där marken vilar
2. åker som ligger i träda

   Synonymer: brakkmark

Verb

brakk

1. böjningsform av brakke
2. böjningsform av brekke

Nynorska

Adjektiv

brakk

1. bräckt (halvt sött och salt)
2. (jordbruk) i träda

Substantiv

Böjningar av brakk	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brakk	brakken	brakkar	brakkane

brakk m

1. (jordbruk) träda; tillstånd där marken vilar
2. åker som ligger i träda

   Synonymer: brakkmark

Verb

brakk

1. böjningsform av brakka
2. böjningsform av brakke