Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av bråte  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bråte bråten bråtar bråtarna
Genitiv bråtes bråtens bråtars bråtarnas

bråte u

  1. hög av timmer
  2. skräp, skrot, avfall
    På gården fanns det fullt med bråte.
 
Varianter: bröte/brôte (västsvenska)
Etymologi: Av fornsvenska bruti, brote, bruta, brota. En avledning från att bryta. Jämför norska bråte, isländska broti.
Sammansättningar: byggbråte, timmerbråte

Översättningar

redigera