Se även bram.

Wikipedia har en artikel om:
bräm

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av bräm  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bräm brämet bräm brämen
Genitiv bräms brämets bräms brämens

bräm n

  1. (sömnad) bred ytterkant (ofta i annat material än resten av klädesplagget)
    Etymologi: Av fornsvenska brem, av medellågtyska breme.[1]
    Besläktade ord: pälsbrämad
    Sammansättningar: fjäderbräm, hattbräm, pälsbräm, skumbräm, tallriksbräm
    Se även tesaurus: Prydnad, Vikning, Utkant, Tillägg

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "bräm"