bopåle

Svenska

Substantiv

Böjningar av bopåle	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bopåle	bopålen	bopålar	bopålarna
Genitiv	bopåles	bopålens	bopålars	bopålarnas

bopåle u

1. (ålderdomligt) en av de fyra pålarna i hörnen av ett trähus
2. (överfört) bostad, boplats

   Användning: Förekommer bara i vissa uttryck, som slå ner sina bo­pålar ("bosätta sig").

Etymologi: Jämför med det engelska uttrycket pull up stakes och danskans bopæl.