boondoggle

Engelska

Substantiv

boondoggle

• uttal: (USA) ˈbundɑɡl̩

1. (amerikansk engelska) slösaktighet, slösaktig utgift

   Användning: Oftast om slöseri i offentlig sektor.

   Etymologi: Ursprungligen om en slags flätad läderrem som användes av scouter. New York Times skrev april 1935 om ett program inom New Deal där män tillverkade sådana hela dagarna, vilket ledde till den överförda bemärkelsen.