bonaþer

Fornsvenska

Substantiv

bōnaþer m

1. husgeråd, möblemang; inredningen i ett hus, hemutrustning
2. utstyrsel, klädsel, skrud; människans utrustning av kläder
3. utrustning till en säng; kudde, täcke och madrass
4. omhölje
5. väggbonad, tapet
6. till en utstyrsel hörande utsmyckning
7. prydlighet, utsmyckande, prydnad, prakt
8. geråd som behövs för att laga något

Etymologi: Av fornnordiska búnaðr.