blotare

Svenska

Substantiv

Böjningar av blotare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blotare	blotaren, vard. blotarn	blotare	blotarna
Genitiv	blotares	blotarens, vard. blotarns	blotares	blotarnas

blotare u

1. (asatro) person som förrättar blot, någon som rituellt offrar religiösa gåvor vid ett blot

   1972: Råd och rön i Svitjod: Ur Gustaf Mångvis' saga, Gunnar Ericsson:

   Men blotaren sade, att alla läror utom den han själv förfäktade voro att betrakta som irrläror.

   Besläktade ord: blot, blota