blinkljus

Svenska

Substantiv

Böjningar av blinkljus	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blinkljus	blinkljuset	blinkljus	blinkljusen
Genitiv	blinkljus	blinkljusets	blinkljus	blinkljusens

blinkljus

1. körriktningsvisare; anordning på vägtrafikfordon och spårvagnar, med vilken föraren visar sin avsikt att svänga

Översättningar

körriktningsvisare

• danska: blinklys
• engelska: indicator ^(en), blinker ^(en)
• italienska: lampeggiatore m
• nederländska: knipperlicht ^(nl) n
• spanska: intermitente ^(es) m, luz intermitente f
• tyska: Blinker ^(de) m, Blinklicht n