bleking

Svenska

Substantiv

Böjningar av bleking	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bleking	blekingen	blekingar	blekingarna
Genitiv	blekings	blekingens	blekingars	blekingarnas

bleking u

1. (manlig) person från Blekinge

   Besläktade ord: blekingska

2. (dans, musik) slags folkdans från Blekinge med tillhörande musik

   1902 (30 maj): Studentföreningen Philochoros från Upsala gifver å härvarande Teater en Folkdans-Soaré (Norrlands-Posten):

   (programpunkt) 14: Dansgille, hvarunder dansas: Hambo, Rill, Skånsk kadrilj, Oxdans (gammal djäknedans), Jössehäradspolska, Väfva vadmal, Bleking, Skåning, Skobodansen, Laditå, Renländare, Snurrebock, Drufs, Gammal vals, m.m.

   Etymologi: I betydelsen ”man från Blekinge” är ordet belagt i språket sedan 1827.

Översättningar

(manlig) person från Blekinge

• tyska: Blekinger m
• älvdalska: bliekingg m