blånor

Se även blåna.

Svenska

Substantiv

Böjningar av blånor	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blånor	blånorna
Genitiv	blånors	blånornas

blånor

1. (plurale tantum) sämre, kortare och grövre fibermaterial som avskiljs vid häckling av lin och hampa

   Sammansättningar: blånblandare, blåndräll, blånfiber, blånfri, blånfull, blångarn, blånkam, blånlakan, blånperuk, blånspånad, blånsudd, blåntott, blånvindel, blånväv, grovblånor, häckelblånor, häcklingsblånor, juteblånor, kämlingblånor, linblånor, rörmokarblånor, skäktblånor

Översättningar

sämre, kortare och grövre fibermaterial

• bokmål: stry n
• danska: blår n
• engelska: tow ^(en)
• franska: étoupe ^(fr) f, filasse ^(fr) f
• nynorska: stry n
• polska: pakuły ^(pl) f
• spanska: estopa ^(es) f
• tyska: Werg ^(de) n, Hede f