bingo

Svenska

Interjektion

bingo

1. interjektion som markerar vinst

   1969: Svensk juristtidning:

   Man visste i förväg, hur många spelare som samtidigt skulle få »bingo», om de var påpassliga och gjorde markeringar på brickorna, när utropet skedde.

Översättningar

interjektion som markerar vinst

• finska: bingo ^(fi)
• tyska: bingo ^(de)

Substantiv

Böjningar av bingo	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bingo	bingon	bingor	bingorna
Genitiv	bingos	bingons	bingors	bingornas

bingo u

1. en form av lotteri

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1960-talet.

   Sammansättningar: bingospelare, kobingo

Översättningar

en form av lotteri

• finska: bingo ^(fi)
• tyska: Bingo ^(de) n