Svenska redigera

Interjektion redigera

bingo

  1. interjektion som markerar vinst
    1969: Svensk juristtidning:
    Man visste i förväg, hur många spelare som samtidigt skulle få »bingo», om de var påpassliga och gjorde markeringar på brickorna, när utropet skedde.

Översättningar redigera

Substantiv redigera

Böjningar av bingo  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bingo bingon bingor bingorna
Genitiv bingos bingons bingors bingornas

bingo u

  1. en form av lotteri
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1960-talet.[1]
    Sammansättningar: bingospelare, kobingo

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "bingo", läst 2021-04-15