bindebåge

Svenska

Substantiv

Böjningar av bindebåge	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bindebåge	bindebågen	bindebågar	bindebågarna
Genitiv	bindebåges	bindebågens	bindebågars	bindebågarnas

bindebåge

1. (musik) båge som förbinder två nothuvuden, används vid notskrift för att markera att noterna ska bindas samman

Översättningar

båge som förbinder två nothuvuden, används vid notskrift för att markera att noterna ska bindas samman

• engelska: slur ^(en)
• tyska: Bindebogen m