bikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av bikt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bikt	bikten	bikter	bikterna
Genitiv	bikts	biktens	bikters	bikternas

bikt

1. (kristendom) syndabekännelse inför en (katolsk) präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse; avlösning, bekännelse

   Besläktade ord: bikta

Sammansättningar

• biktbarn
• biktbok
• biktcell
• biktfader
• biktoffer
• biktpenning
• biktrum
• biktsedel
• biktstol
• bikttvång

Översättningar

syndabekännelse inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse

• engelska: confession ^(en)
• tyska: Beichte ^(de) f