bigbangteorin

Svenska

Substantiv

Böjningar av bigbangteorin
neutrum	Singular
Nominativ	bigbangteorin
Genitiv	bigbangteorins

bigbangteorin (oböjligt)

1. (astronomi) teorin att universum uppkom genom big bang; den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums tidiga utveckling

   1966: Världen spegelvärlden, Hannes Alfvén:

   Det antagande vi har gjort är svårt att förena med en 'big-bang-teori'.

   Etymologi: Belagt sedan (troligen) 1950-talet, till engelska big bang (”den stora smällen”).

   Grammatik: Termen används i princip alltid i bestämd form. Man kan även använda obestämd form i de fall det är befogat, se citat i detta uppslag.