beviskrav

Svenska

Substantiv

Böjningar av beviskrav	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	beviskrav	beviskravet	beviskrav	beviskraven
Genitiv	beviskravs	beviskravets	beviskravs	beviskravens

beviskrav

1. tröskel att nå upp till för att något ska anses bevisat

   2016: Berättelser om det förbjudna (Makadam förlag), Eva Borgström:

   Litteraturhistoriker brukar ha skyhöga beviskrav för att acceptera existensen av samkönad kärlek, medan olikkönad tas för given.

   Jämför: bevisbörda