bergsfogde

Svenska

Substantiv

Böjningar av bergsfogde	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bergsfogde	bergsfogden	bergsfogdar	bergsfogdarna
Genitiv	bergsfogdes	bergsfogdens	bergsfogdars	bergsfogdarnas

bergsfogde

1. (yrken, ålderdomligt) fram till 1853, en tjänsteman i järnbergslagen som uppbar kronans inkomster från hyttor, stångjärnshammare, spikhammare och manufaktursmedjor

Översättningar

tjänsteman i järnbergslagen

• tyska: Bergvogt m