belemnit

Svenska

Substantiv

Böjningar av belemnit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	belemnit	belemniten	belemniter	belemniterna
Genitiv	belemnits	belemnitens	belemniters	belemniternas

belemnit u

1. någon av de utdöda tvågälade bläckfiskar som ingår i ordningen belemniter (Belemnitida) som levde i haven under yngre trias fram till och med yngre krita

   1968: Dinosaurernas värld, Björn Kurtén:

   Belemniterna, som var så allmänna i krithavet, fanns kvar i äldre paleocen men dog därpå ut.