befäl

Svenska

Substantiv

Böjningar av befäl	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	befäl	befälet	befäl	befälen
Genitiv	befäls	befälets	befäls	befälens

befäl

1. chef eller ledare inom hierarkiskt ordnad, vanligtvis uniformerad, organisation (t.ex. militär, polis eller på fartyg)

Sammansättningar: befälhavare, befälsperson

Se även: befalla

Översättningar

chef eller ledare inom hierarkiskt ordnad, vanligtvis uniformerad, organisation (t.ex. militär, polis eller på fartyg)

• tyska: Befehl ^(de) m, Kommando ^(de) n