basalt

Svenska

Substantiv

Böjningar av basalt	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	basalt	basalten
Genitiv	basalts	basaltens

ett stycke basalt

basalt u

1. en sorts vulkanisk bergart

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1766, av latinska basaltes, en felstavning av latinska basanites, av grekiska βασανίτης (basanítēs), av βάσανος (básanos, “probersten”), av egyptiska bḫn (”en hård sten”), .

   Sammansättningar: basaltberg

   Jämför: diabas, diorit

Översättningar

en sorts vulkanisk bergart

• arabiska: ٌبَازَلْت m (ba:zalt(un))
• bokmål: basalt
• engelska: basalt ^(en)
• finska: basaltti ^(fi)
• isländska: basalt ^(is) n, blágrýti ^(is) n
• jiddisch: באַזאַלט m (bazalt)
• spanska: basalto ^(es) m
• turkiska: bazalt ^(tr)
• tyska: Basalt ^(de) m