balaklava

Svenska

Substantiv

Böjningar av balaklava	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	balaklava	balaklavan	balaklavor	balaklavorna
Genitiv	balaklavas	balaklavans	balaklavors	balaklavornas

balaklava u

1. tät ullhuva som täcker varje del av huvudet förutom ansiktet

   Etymologi: Belagt sedan 2001. Tydligen efter slaget vid Balaklava under Krimkriget. Stadsnamnet gavs av turkarna på 1400-talet, och var ursprungligen Balyk-Yuva, bestående av osmanska بالق‎ (balık) (modern turkiska: balyk) + یوا‎ (yıva, yuva, modern turkiska: yuva.

   Se även: rånarluva