Se även bon, bǿn och bǿn’.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av bön  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bön bönen böner bönerna
Genitiv böns bönens böners bönernas
Som förled i sammansättningar används bön- eller böne-.

bön

  1. bedjande, ödmjuk anhållan eller begäran (om något); även konkretare, om de ord varmed man beder om något
    Jag har en bön till dig.
    Han lät icke beveka sig af några böner.
    Nu är min bön (till dig) att du kommer snart.
  2. (religion) hänvändelse till Gud (helgon, fetisch o. d.)  
    Sammansättningar: böneutrop, böneutropare
 
Etymologi: Av fornsvenska bøn, av fornnordiska bón, bœn.
Sammansättningar: bordsbön, bönbok, böndag, bönemöte, bönfalla, bönhjul, bönhus, bönkammare, bönklocka, bönkvarn, morgonbön
Besläktade ord: be, böna, bönligen

Översättningar redigera