avbländning

Svenska

Substantiv

Böjningar av avbländning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	avbländning	avbländningen	avbländningar	avbländningarna
Genitiv	avbländnings	avbländningens	avbländningars	avbländningarnas

avbländning

1. det att (vid mörkerkörning tillfälligt) minska intensiteten på ett fordons framåtriktade belysning (för att inte blända mötande eller framförvarande trafik); det att stänga av helljus

   Fordonet har automatisk avbländning, men det är ändå förarens ansvar att se till att fordonet alltid har korrekt belysning.