antura

Svenska

Verb

antura

1. (dialektalt, västgötska, sörmländska, reflexivt: antura sig) visa upprördhet och förtvivlan

   1973: Stenfågel, Sven Delblanc:

   Gamla kvinnor anturar sig över henne ibland: den flickan är för eftergiven och stilla för att länge leva på jorden ...

   Synonymer: åbäka

Finska

Substantiv

antura

1. sula