alban

Se även Alban.

Svenska

Substantiv

Böjningar av alban	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alban	albanen	albaner	albanerna
Genitiv	albans	albanens	albaners	albanernas

alban

1. man från Albanien

   Synonymer: albanes (ålderdomligt)

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1923.

   Besläktade ord: Albanien, albansk, albanska

2. böjningsform av alba

Översättningar

man

• albanska: shqiptar ^(sq), shqiptare ^(sq)
• belarusiska: албанец m
• bokmål: albaner ^(no)
• bulgariska: албанец m
• danska: albaner
• engelska: Albanian ^(en)
• finska: albanialainen ^(fi), albaani ^(fi)
• franska: Albanais ^(fr) m, Albanaise ^(fr) f
• färöiska: albani mf
• galiciska: albanés ^(gl) m
• iriska: Albánach m
• isländska: Albani m
• italienska: albanese ^(it)
• katalanska: albanès ^(ca) m
• nederländska: Albanees ^(nl)
• nynorska: alban ⁽ⁿⁿ⁾ m, albanar ⁽ⁿⁿ⁾ m
• polska: Albańczyk ^(pl) m
• portugisiska: albanês ^(pt) m
• ryska: албанец ^(ru) m
• spanska: albanés ^(es) m
• tyska: Albaner ^(de) m
• ukrainska: албанець m

Nynorska

Substantiv

Böjningar av alban	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alban	albanen	albanar	albanane

alban m

1. (nationaliteter) alban

   Synonymer: albanar