Tore

Se även tore.

Svenska

Interjektion

Tore

1. (bokstavering) bokstaven T (gement: t) i det svenska bokstaveringsalfabetet

Substantiv

Böjningar av Tore
utrum	Singular
Nominativ	Tore
Genitiv	Tores

Tore

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av fornnordiska Þórir (Thórir), som är en sammansättning av gudanamnet Tor och ordet verr med betydelsen "man"/"kämpe". Ursprungligen kortform av mansnamn med förleden Tor- som Torbjörn, Torleif, Torsten, Torgny och Torvald.

   Varianter: Thore, Ture

Bokmål

Substantiv

Tore

1. ett mansnamn

   Varianter: Thore

2. (ovanligt) ett kvinnonamn; möjligen en variant av Tora

Italienska

Substantiv

Tore

1. kortform av mansnamnet Salvatore

Tyska

Substantiv

Tore

1. böjningsform av Tor