Polen

Se även polen och pölen.

Svenska

Substantiv

Böjningar av Polen
neutrum	Singular
Nominativ	Polen
Genitiv	Polens

Polens flagga

Polen

1. stat i Centraleuropa

   Under andra världskriget angreps Polen av såväl Nazityskland som Sovjetunionen.

Översättningar

Översättningar

• acehnesiska: Polandia
• albanska: Polonia ^(sq)
• alemanniska: Pole
• aragonska: Polonia
• armeniska: Լեհաստան ^(hy) (Lehastan)
• asturiska: Polonia ^(ast)
• bokmål: Polen ^(no)
• chamorro: Polaki
• danska: Polen ^(da)
• engelska: Poland ^(en)
• extremaduriska: Poloña
• finska: Puola ^(fi)
• franska: Pologne ^(fr)
• frisiska: Poalen
• färöiska: Pólland
• hawaiiska: Pōlani
• hebreiska: פולין (polin)
• isländska: Pólland ^(is)
• italienska: Polonia ^(it)
• japanska: ポーランド ^(ja) (Pōrando)
• jiddisch: פּוילן n (poyln)
• katalanska: Polònia ^(ca)
• latin: Polonia ^(la)
• lulesamiska: Poalsska
• maltesiska: Polonja
• maori: Pōrana ^(mi)
• nordfrisiska: Poolen
• occitanska: Polonha ^(oc)
• piedmontesiska: Polònia
• polska: Polska ^(pl)
• portugisiska: Polônia ^(pt)
• ryska: Польша ^(ru)
• serbiska: Пољска ^(sr)
• slovenska: Poljska ^(sl)
• spanska: Polonia ^(es)
• sydsamiska: Polene
• tjeckiska: Polsko ^(cs) n
• tyska: Polen ^(de)
• ukrainska: Польща ^(uk) f
• ungerska: Lengyelország ^(hu)

Bokmål

Substantiv

Polen

1. Polen

Danska

Substantiv

Polen

1. Polen

Tyska

Substantiv

Böjningar av Polen
neutrum	Oräknebart
Nominativ	das	Polen
Genitiv	des	Polens
Dativ	dem	Polen
Ackusativ	das	Polen

Polen n

• uttal: ˈpo:lənⓘ
• uttal: ˈpo:lənⓘ

1. (länder) Polen

   Besläktade ord: Pole, Polin, polnisch

2. böjningsform av Pol