Küken

Se även kuken.

Tyska

Substantiv

Böjningar av Küken
neutrum	Singular		Plural
Nominativ	das	Küken	die	Küken
Genitiv	des	Kükens	der	Küken
Dativ	dem	Küken	den	Küken
Ackusativ	das	Küken	die	Küken

Küken n

• uttal: ˈkyːkənⓘ

1. kyckling, ung fågel

   Etymologi: Via lågtyska av medellågtyska küken. Jämför nederländska kuiken och engelska chicken.

   Varianter: Kücken

   Sammansättningar: Entenküken, Gänseküken, Kükenvermuser