Belial

Svenska

Substantiv

Böjningar av Belial
utrum	Singular
Nominativ	Belial
Genitiv	Belials

Belial u

1. en ondskefull demon inom kristna och judiska apokryfer; ondska, sedeslöshet och laglöshet i mer eller mindre personifierad karaktär

   1896: Herran steg över Korasan, Gustaf Fröding:

   Jag sade: "jag är Belial, / med kvinnor vill jag vältra mig / och vara ett djur evinnerlig, / och dricka och skända / till tidens ända / jag alltid vill och skall!"

   Varianter: Beliar

   Etymologi: Av hebreiska בְלִיַּעַל.

Översättningar

en ondskefull demon inom kristna och judiska apokryfer

• engelska: Belial ^(en), Beliar ^(en)
• franska: Bélial ^(fr) m
• klassisk grekiska: Βελιάρ, Βελίαλ