רב

Hebreiska

Adjektiv

רַב (ráv)

1. många
2. mer än nödvändigt; tillräckligt

Substantiv

רַב (ráv) m

1. mästare; rabbin

   Se även: רַבִּי (rabí)

2. † (bibliskt, utdött) skytt, bågskytt

Verb

רַב (ráv)

1. flerdubbla; föröka

רָב (ráv)

1. strida
2. † (bibliskt, utdött) skjuta (pil)

Besläktade ord: נאבק‎ (ne'evák), נלחם‎ (nilkhám)

Jiddisch

Substantiv

רב (reb) m

1. Herr; (titel som används tillsammans med förnamnet på mansperson)

   Sammansättningar: רב ייִד (reb yid), רב קרובֿ (reb korev)

   Se även: רבֿ (rov)