ørken

Bokmål

Substantiv

Böjningar av ørken	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ørken	ørkenen	ørkener	ørkenene
Genitiv	ørkens	ørkenens	ørkeners	ørkenenes

ørken m

1. öken

   Etymologi: Från øde ("öde") från fornnordiska auðr. Kognat med danska ørken och svenska öken.

   Sammansättningar: isørken, sandørken, steinørken, ørkengaupe, ørkenlerke, ørkenløper, ørkenrev, ørkenrotte, ørkenspredning, ørkenvandring

Danska

Substantiv

Böjningar av ørken	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ørken	ørkenen	ørkener	ørkenerne
Genitiv	ørkens	ørkenens	ørkeners	ørkenernes

Böjningar av ørken	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ørken	ørknen	ørkner	ørknerne
Genitiv	ørkens	ørknens	ørkners	ørknernes

ørken u

1. öken

   Sammansättningar: sandørken, stenørken, udørken, ørkendannelse, ørkenland, ørkenlandskab, ørkenlos, ørkenområde, ørkenrotte, ørkensand, ørkensol, ørkenspredning, ørkenstat, ørkenvandring, ørkenvind

   Besläktade ord: ørkenagtig

Nynorska

Substantiv

Böjningar av ørken	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ørken	ørkenen	ørkenar	ørkenane

ørken m

1. öken

   Sammansättningar: isørken, sandørken, steinørken, ørkendanning, ørkengaupe, ørkenlaupar, ørkenlerke, ørkenløpar, ørkenrev, ørkenrotte, ørkenspreiing, ørkenvandring