övermage

Svenska

Substantiv

Böjningar av övermage	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	övermage	övermagen	övermagar	övermagarna
Genitiv	övermages	övermagens	övermagars	övermagarnas

övermage

1. (ålderdomligt) oförmåga, beteckning för omyndig person

   1912: Svenska folket, August Strindberg:

   För att bliva antagen till lärling vid fabriken fordrades att hava fyllt femton år, troligen därför att övermage icke kunde stånda tillräckligt ansvar, om han röjde konstens hemligheter.