åv

Svenska

Preposition

åv

1. (dialektalt) av

   1912: Arbetare, Martin Koch:

   De svåra ä, att allti hålla åran nir i vattne, för sen går ju handloven alldeles åv sej själv opp å nir, opp å nir.

   1914: Kejsarn av Portugallien, Selma Lagerlöf:

   Ho hade fått låna båt åv kapten.

   Etymologi: Av fornnordiska af, av urgermanska *aƀ, av urindoeuropeiska *h₂epó

Älvdalska

Preposition

åv

1. av

   Etymologi: Av fornnordiska af, av urgermanska *aƀ, av urindoeuropeiska *h₂epó