åminne

Svenska

Substantiv

Böjningar av åminne	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	åminne	åminnet	åminnen	åminnena
Genitiv	åminnes	åminnets	åminnens	åminnenas
Som förled i sammansättningar används minnes-.

åminne

1. hågkomst, minne

   1700: Växjö domkapitels akter. Handskrift nr. 313 (Växjö domkapitel):

   Han har i åminne vad han ser och hör.

   Synonymer: hågkomst, åminnelse

2. äldre form av ordet åmynning; används ännu i finlandssvenska (österbottniska) samt i namn på platser och orter

   2011 (27 maj): Till åminnelse av Åminne… (Upsala Nya Tidning), Ragnvald Johannes:

   Staden Joensuu heter på svenska Åminne, vilket på finlandssvenska lär betyda åmynning. Kanske inte bara i finlandssvenskan förresten?

   2017 (3 oktober): Vad är det som förenar Århus, Västerås och Åminne? (Institutet för de inhemska språken), Nina Martola:

   "Åminne" är en likadan namnbildning som Aros men från en senare tid. "Åminnen" finns det på flera håll i Finland och orterna har ingenting med minnesmärken eller "åminnelse" att göra utan bebyggelsen har uppstått vid åmynningar. Det ord "minne" (eller "mynne") som ingår har betytt just "mynning" och är en avledning av "mun".