ålänning

Svenska

Substantiv

Böjningar av ålänning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ålänning	ålänningen	ålänningar	ålänningarna
Genitiv	ålännings	ålänningens	ålänningars	ålänningarnas

ålänning

1. person, i synnerhet man, från Åland

   1922: Nordisk familjebok:

   Hufvudnäringarna där utgöra fiske samt jakt på säl och sjöfågel, äfvensom skepps- och fraktfart, hvilken näring öfver hufvud taget är synnerligen allmän (skeppsandelar egas af nästan hvarje ålänning).

Översättningar

person från Åland

• bokmål: ålending
• danska: ålænding
• engelska: Alander ^(en), Ålander ^(en)
• finska: ahvenanmaalainen ^(fi)
• franska: Ålandais m, Ålandaise f
• polska: Alandczyk ^(pl) m
• tyska: Åländer ^(de) m, Åländerin ^(de) f