äsping

Svenska

Substantiv

Böjningar av äsping	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	äsping	äspingen	äspingar	äspingarna
Genitiv	äspings	äspingens	äspingars	äspingarnas

äsping

1. unge till huggorm

   Varianter: esping

2. hona av huggorm
3. (historia, sjöfart, militärt) mindre segelfartyg vid sjöslag inomskärs

   Etymologi: Som fartyg, från fornsvenska æspinger, belagt från år 1506.