stup

Svenska

Substantiv

Böjningar av stup	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stup	stupet	stup	stupen
Genitiv	stups	stupets	stups	stupens

stup

1. brant, avgrund

   Sammansättningar: stuprör, stupränna

   Besläktade ord: framstupa, stupa

Översättningar

brant, avgrund

• engelska: precipice ^(en), scarp ^(en)
• italienska: precipizio ^(it) m, burrone ^(it) m, baratro ^(it) m, dirupo ^(it) m, voragine ^(it) f
• litauiska: skardis m
• polska: stromizna ^(pl) f, urwisko ^(pl) n
• ryska: обрыв ^(ru) m
• tyska: Steilhang ^(de) m, Felswand ^(de) f

Adverb

stup

1. (vardagligt, förstärkande i sammansättningar och fraser) fullständigt, alldeles, helt; mycket, väldigt

   Sammansättningar: stupfull

   Fraser: (idiom) stup i ett, stup i kvarten

2. (vardagligt, mindre brukligt) omedelbart, genast, strax