Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av maner  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ maner maneret maner maneren
Genitiv maners manerets maners manerens

maner

  1. underjordiska gudomligheter (de avlidnas andar) i romersk mytologi
  2. sätt, framställningssätt; förkonstling
 
Besläktade ord: manerlig (2)
Varianter: manér (2)