manér

Se även maner.

Svenska

Substantiv

Böjningar av manér	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	manér	manéret	manér	manéren
Genitiv	manérs	manérets	manérs	manérens

manér

• uttal: man’er:manˈeːr

1. sätt
2. (i plural) fasoner; en persons sätt att uppföra sig

Varianter

• maner

Översättningar

sätt

• engelska: manner ^(en)
• franska: manière ^(fr) f, façon ^(fr) f
• spanska: modo ^(es) m, manera ^(es) f, forma ^(es) f
• tyska: Manier ^(de) f

uppförande

• engelska: manners ^(en) pl
• franska: manières ^(fr) f pl
• spanska: actitud ^(es) f, manera ^(es) f
• tyska: Manieren ^(de) f