intransitivt verb

Svenska

Substantiv

intransitivt verb

1. (lingvistik) verb som inte kan ha direkt objekt (t.ex. sitta)

   Antonymer: transitivt verb

Översättningar

verb som inte kan ha direkt objekt

• engelska: intransitive verb ^(en)
• franska: verbe intransitif ^(fr) m
• katalanska: verb intransitiu ^(ca) m
• polska: czasownik nieprzechodni ^(pl) m
• ryska: непереходный глагол ^(ru) m
• tyska: intransitives Verb ^(de) n