Svenska redigera

Substantiv redigera

fylle

  1. fullmåne; kan även användas om andra himlakroppar än månen
    1871: Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter., Jules Verne:
    Läkarne hafva upptagit fallandesot bland de sjukdomar, som följa månens skiften. Mead talar om ett barn, som fick konvulsioner, då månen var i sitt fylle.
    1880: Waverley, Walter Scott (översatt av Magnus Alexander Goldschmidt):
    Medan dessa manövrer verkstäldes, nedsjönk natten mörk och dyster, ehuru månen var i sitt fylle.
  2. (bildligt) fulländning, höjdpunkt
    1894: Sålunda talade Zarathustra, Gustaf Fröding:
    Den där starkast lyser och störst är av alla, när alla äro i sitt fylle och sin fulländning, av hans frö och gnista skall övermänniskan framgå!
  3. (skånska) fylleri, dryckenskap[1]
    Sammansättningar: fyllesnuda
  4. (skånska) (hög)alkoholhaltig dryck[1]

Bokmål redigera

Verb redigera

Böjningar av fylle  Aktiv
Infinitiv fylle
Presens fyller
Preteritum fylte
Supinum fylt
Imperativ fyll
Particip
Presens fyllende
Perfekt (fyllt)?

fylle

  1. fylla

Källor redigera

  1. 1,0 1,1 Skånsk-Svensk-Skånsk Ordbok. Jonny Ambrius. Sportförlaget. 2002. ISBN 9188541452.