Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av duell  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ duell duellen dueller duellerna
Genitiv duells duellens duellers duellernas

duell u

  1. tvekamp, stridsform där två personer eller parter strider mot varann; i utvidgad betydelse även tävling mot varann
  2. (historisk rättsprocedur) envig; holmgång
 
Synonymer: man mot man, tvekamp
Etymologi: Av franska duel med samma betydelse, av latinska duellum (”tvekamp, strid”).[1]
Besläktade ord: duellera, duellant
Sammansättningar: bollduell, duellpistol, luftduell, nickduell, ordduell, partiledarduell, revolverduell, spurtduell, valduell

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "duell", läst 2024-01-19