Se även Person.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av person 1 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personer personerna
Genitiv persons personens personers personernas

person u

  • uttal: pærˈsuːn, pæʂˈuːn
  1. en människa
    Varianter: pers (både för singular och plural)
    Sammansättningar: biperson, civilperson, försöksperson, huvudperson, mansperson, myndighetsperson, nyckelperson, personbeskrivning, personbevis, personbil, personbiljett, personbästa, persondator, persongalleri, personkult, personfråga, personfärja, personkemi, personkonto, personkännedom, personnamn, personnummer, personregister, personskada, personskildring, personsökare, persontrafik, persontåg, personuppgift, personvagn, personval, personvåg
    Fraser: i egen hög person, juridisk person
  2. (lingvistik) grammatisk böjningskategori som skiljer mellan den/de talande (första person), den/de tilltalade (andra person) eller den/de omtalade (tredje person)
    Varianter: pers. (förkortning)
    Sammansättningar: personböjning, personkongruens
    Fraser: första person, andra person, tredje person
 
Etymologi: Sedan fornsvensk tid, av latinska persōna, "människa", av "karaktär", "personlighet", "roll", ursprungligen "ansiktsmask"; av oklart ursprung, möjligen ett lån från etruskiska phersu, "mask", och/eller besläktat med grekiska Persefone.[1][2]
Besläktade ord: persona, personage, personal, personalia, personalism, personifiera, personlig, personlighet

Översättningar redigera

Bokmål redigera

Substantiv redigera

Böjningar av person  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personer personene
Genitiv persons personens personers personenes

person

  1. person (människa)
  2. grammatisk person

Danska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av person  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personer personerne
Genitiv persons personens personers personernes

person

  1. person (människa)
  2. grammatisk person

Engelska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av person  Singular Plural
Nominativ person people, persons
Genitiv person's people's, persons'

person

  1. person (människa)
    Sammansättningar: chairperson, layperson, salesperson, spokesperson
    Fraser: in person
  2. grammatisk person
 
Besläktade ord: persona, personage, personal, personality, personate, personification, personify, personnel

Finska redigera

Adjektiv redigera

person

  1. böjningsform av perso

Nynorska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av person  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ person personen personar personane

person

  1. person (människa)
  2. grammatisk person

Källor redigera

  1. Online Etymology Dictionary: "person", läst 2009-12-07
  2. Svenska Akademiens ordbok: "person", läst 2009-12-07