Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av banna  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ banna bannan bannor bannorna
Genitiv bannas bannans bannors bannornas

Not:

används normalt i pluralform

banna

  1. (ålderdomligt) utskällning

Översättningar redigera

Verb redigera

Böjningar av banna  Aktiv Passiv
Infinitiv banna bannas
Presens bannar bannas
Preteritum bannade bannades
Supinum bannat bannats
Imperativ banna
Particip
Presens bannande, bannandes
Perfekt bannad

banna

  1. (ålderdomligt) ge skäll; skälla ut; ge (någon) bannor
    Etymologi: Av fornsvenska banna.[1]
  2. (vardagligt) hindra eller förbjuda /någon/ tillträde eller skrivåtkomst (till ett diskussionsforum, sociala medier, m.m.)
    Synonymer: bannlysa, blocka, förvisa, utestänga, porta, stänga av, avskilja
    Etymologi: Av engelska ban (”förbud/förbjuda”).
    Besläktade ord: bann, förbanna, förbannelse
 
Se även tesaurus: Förbannelse

Översättningar redigera

Bokmål redigera

Substantiv redigera

banna

  1. böjningsform av bann
    Varianter: bannene

Verb redigera

banna

  1. böjningsform av banne
    Varianter: bante, bant

Fornnordiska redigera

Verb redigera

banna

  1. förbjuda
  2. fördöma, förbanna

Färöiska redigera

Verb redigera

banna

  1. svära (uttala svordom)
  2. förbjuda

Iriska redigera

Substantiv redigera

banna (plural: bannaí) m

  1. (musik) musikband
  2. band
    Varianter: banda
  3. bindning, förbindelse
  4. garanti

Isländska redigera

Verb redigera

banna

  1. banna
  2. förbjuda

Substantiv redigera

banna

  1. böjningsform av bann

Nynorska redigera

Substantiv redigera

banna

  1. böjningsform av bann

Verb redigera

banna

  1. böjningsform av banne
    Varianter: bante (som preteritum), bant (som supinum), bann/banne (som imperativ)
  2. fördöma, förbanna eller svära
    Varianter: banne (även i bokmål)
    Sammansättningar: forbanna
  1. Svensk ordbok: "banna"