viv

Se även vív.

Svenska

Substantiv

Böjningar av viv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	viv	vivet	viv	viven
Genitiv	vivs	vivets	vivs	vivens

viv

1. (ålderdomligt, poetiskt) hustru

   1898: Jag lever allena, Erik Axel Karlfeldt:

   Du som aldrig fick somna hos älskande vif, sof ut från ditt ensliga lif!

   1899: Ett hem, Carl Larsson:

   Se, det är att vara! Se, det är ett lif, att dela med vänner, med ungar och vif!

Etymologi

Av fornsvenska vīf (”kvinna, hustru”), av fornnordiska víf (”kvinna, hustru”), av urgermanska *wīban (”kvinna, hustru”). Jämför engelska wife (”hustru”), tyska Weib (”kvinna, hustru”) och nederländska wijf (”kvinna”). Oviss härledning. Kan härröra från den urindoeuropeiska roten weip- (”vrida, veckla”, jämför veva), möjligen med betydelsen ”överhöljd person”, ”beslöjad person”. Jämför latinets nūpta (”brud”), av nūbere (”täcka, gifta sig”). Ett annat föreslaget ursprung är urindoeuropeiska *gwibh- (”blygd, skam”). Jämför tochariska B kwipe (”vulva”).

Bokmål

Substantiv

viv

1. (poetiskt, skämtsamt) viv, hustru

Danska

Substantiv

viv u

1. (ålderdomligt, skämtsamt) viv, hustru

Nynorska

Substantiv

Böjningar av viv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	viv	vivet	viv	viva

viv n

1. (ofta skämtsamt) viv, hustru

   2006: Frøken Franzen (Heim te mor), Odd Nordstoga:

   Eg spør deg no høgtideleg, om du vil bli mitt viv.

   Jag frågar dig nu högtidligt, om du vill bli min hustru.