Se även vív.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av viv  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ viv vivet viv viven
Genitiv vivs vivets vivs vivens

viv

  1. (ålderdomligt, poetiskt) hustru
    1898: Jag lever allena, Erik Axel Karlfeldt:
    Du som aldrig fick somna hos älskande vif, sof ut från ditt ensliga lif!
    1899: Ett hem, Carl Larsson:
    Se, det är att vara! Se, det är ett lif, att dela med vänner, med ungar och vif!

Etymologi

redigera

Av fornsvenska vīf (”kvinna, hustru”), av fornnordiska víf (”kvinna, hustru”), av urgermanska *wīban (”kvinna, hustru”). Jämför engelska wife (”hustru”), tyska Weib (”kvinna, hustru”) och nederländska wijf (”kvinna”). Oviss härledning. Kan härröra från den urindoeuropeiska roten weip- (”vrida, veckla”, jämför veva), möjligen med betydelsen ”överhöljd person”, ”beslöjad person”.[1] Jämför latinets nūpta (”brud”), av nūbere (”täcka, gifta sig”). Ett annat föreslaget ursprung är urindoeuropeiska *gwibh- (”blygd, skam”). Jämför tochariska B kwipe (”vulva”).[2]

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera

viv

  1. (poetiskt, skämtsamt) viv, hustru

Substantiv

redigera

viv u

  1. (ålderdomligt, skämtsamt) viv, hustru

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av viv  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ viv vivet viv viva

viv n

  1. (ofta skämtsamt) viv, hustru
    2006: Frøken Franzen (Heim te mor), Odd Nordstoga:
    Eg spør deg no høgtideleg, om du vil bli mitt viv.
    Jag frågar dig nu högtidligt, om du vill bli min hustru.

Källor

redigera
  1. Svensk etymologisk ordbok: "viv"
  2. Online Etymology Dictionary: "wife", läst 2011-11-06