viindt
- falla hastig och lätt, utan buller
- Ji råhdt armäst vä’n, sä vandt’n
- Jag rörde knappast vid honom, så föll han.
- Ji nössä bara ti’n, sä vandt’n sóm’n dunsäkk.
- Han vandt ópp nea.
- Etymologi: Av fornnordiska vinda.
- Grammatik: Pret. vandt, sup. våndti, våndtä el. vöntä.
