BottniskaRedigera

VerbRedigera

viindt

  1. falla hastig och lätt, utan buller
    Ji råhdt armäst vä’n, sä vandt’n
    Jag rörde knappast vid honom, så föll han.
    Ji nössä bara ti’n, sä vandt’n sóm’n dunsäkk.
    Han vandt ópp nea.
    Etymologi: Av fornnordiska vinda.
    Grammatik: Pret. vandt, sup. våndti, våndtä el. vöntä.

LitteraturRedigera