Svenska redigera

Adverb redigera

vars

  1. (dialektalt) var
  2. (dialektalt) vart
 
Etymologi: Av fornsvenska hvarest (”varest”) med varianten hvarst, av äldre hvaris. Se varest.

Pronomen redigera

vars

  1. (relativa pronomen) indikerar tillhörighet till det senast nämnda substantivet eller pronomenet; genitiv av som
    Där är trädet, vars grenar föll ner på mitt tak.
    Jag åt ett äpple, vars skal var grönt.
    Synonymer: vilkens u (ålderdomligt), vilkets n (ålderdomligt), vilkas pl
    Grammatik: Historiskt sett har vars endast brukats i singular och bruk i plural ansågs då felaktigt. Nuförtiden anses emellertid bruk i både singular och plural vara korrekt.[1]
    Se även: vems (frågeord)
  2. (skånska, distributivt pronomen) var; angivande för vad varje part har eller får
    Vi fick vars en godisbit.
    De tog vars två sockerbitar till kaffet.
    Etymologi: Ombildning från varsin eller varsitt till vars en/ett och sedan utvidgat till övriga räkneord.
    Användning: Används, till skillnad från var, före räkneordet.

Översättningar redigera

Substantiv redigera

vars

  1. böjningsform av var

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "vars"