vanart

Svenska

Substantiv

Böjningar av vanart	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vanart	vanarten
Genitiv	vanarts	vanartens

vanart u

1. dåligt uppförande

   Etymologi: Av fornsvenska vanart.

   Besläktade ord: vanartad, vanartig, vanartighet

   Se även tesaurus: Ont, Ofullkomlighet, Försämring, Missriktning, Oskicklighet, Osmak, Oförskämdhet, Ohövlighet, Orätt, Last

Fornsvenska

Substantiv

vanart f

1. vanart