Se även vón.

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

vón’ f

  • uttal: /ʋʊ̀ŋn/ (Umeå)
  1. redskap, giller, vari man fångar djur eller fisk
    Sammansättningar: fiskvón’, vónvær

AdjektivRedigera

vón’

  1. umbärande, som kan umbära, välvilligt giver eller är i tillfälle att låna
    Lán með knífĕn, um dú ér vón’.
    Låna mig kniven om du kan umbära honom.
    Ég ér int’ vón’ eð.
    Jag umbär det ej (kan ej låna, giva dig det).
    Ér dú vón’ yksę?
    Kan du (utan olägenhet) umbära yxan?
    Användning: I nekande satser utmärker det både att man ej kan umbära och att man ej vill, om man det kunde.
    Besläktade ord: vónes

KällorRedigera